Men ja, jag måste än en gång få säga att jag älskar mitt jobb. Alldeles riktigt på riktigt. Även om det innebär att börja jobba klockan 7 på morgonen. Så att fortsätta nästa höst (dock på förskolan) känns inte alltför främmande.

Sådär på tal om det har jag anayserat mig själv och insett att jag nog har ganska lätt för att vara tacksam för saker. Läste igenom anteckningar från förra året där jag under en period ganska exakt varje dag uttrycket min glädje över den nya lägenheten.

Och jobbet jag sökt nu, det känns som att det skulle vara perfekt. Litet under 20 timmar i veckan (dock högst antagligen ganska ojämt fördelat), vilket innebär att man överlever på lönen och ändå har tid över för att ha sommarlov!

Men nu är det kolumnskrivande som gäller resten av kvällen, om det här ska bli till nånting! "Inför söndagen" till Sydin, here we go!