AND I DON´T KNOW WHERE HOME IS SUPPOSED TO BE

Jag förstår inte hur jag inte kolat vippen för flera timmar sedan. Har varit på resa sedan tre i söndags, två nätter i bil och en på hostel i warszawa. Det senaste 1 ½ dygnet har jag sovit ungefär 1-2 timmar allt som allt. Och här sitter jag och är relativt pigg. Helt sjukt.

Hela känslan att vara hemma igen är så absurd. Det är otroligt skönt att vara ensam och samtidigt ytterst vemodigt och tomt. Jag är fortfarande inne i min lilla teambubbla och har svårt att förstå att det händer saker och ting i "världen utanför" också. Jag har inga perspektiv på saker och ting whatsoever och jag snurrar runt i samma konstiga tankebanor som inte leder någon vart. Men det är en behaglig konstighet.

Jag gillar livet.

Och jag saknar redan alla teamare.

2010-07-28 @ 23:25:41 Teamliv Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback