WHERE IS THE SUN, I FEEL LIKE A GHOST THIS TIME

Åh. Just nu vill jag bara lägga mig ner och skrika. Får inget gjort och jag får ångest. Borde skriva uppsats och jag kommer mig inte ens för att börja, deadlinen kommer närmare och närmare-fyra dagar kvar nu-och jag har inte skrivit något annat än rubriken. Datorn bråkar och jag måste snart ut i kylan igen. Jag AVSKYR verkligen kölden och jag kommer snart att göra uppror och vägra gå utanför dörren förrän det blir plusgrader. Att frysa är något av det värsta som finns. Igår trodde jag att benen skulle falla av mig på min tur-retur promenad till Sion.

Jag borde åtminstone införskaffa ett par utebyxor. Eftersom jag verkligen inte är någon utomhusmänniska på vintern har jag inte ägt ett par på väldans många år.

Jag läste ut en bok till idag. Jag vill stänga in mig i lägenheten och läsa och sova och inte göra något annat.

(Det vill jag ju egentligen inte men just nu känns det så)
2010-02-24 @ 14:53:13 Livet Permalink


Kommentarer
Postat av: familjens psykopräst

Aj aj, låter illa detdär. Men innerst inne vet du (och alla vi andra som fungerar likadant) att dendär ångesten är din vän - den får dig att högprestera sen. Och slutresultatet är minst lika bra, nej bättre än om du filat på uppsatsen i 2 veckor. Det gäller bara att veta exakt när ångesten säger "NU är det dags att krysta fram detdär som ska födas!" Konstigt nog brukar man veta det, eller hur? Fyra dagar kvar? Det är lugnt, Julia...Fostret växer ännu där inne :) Det blir som vanligt en bra uppsats (en bland dom bästa) för när du väl är igång tycker du det är så intressant att största problemet är att du har för mycket du vill säga. Det är som jag med mina predikningar. Måste alltid sätta punkt när det är som intressantast.

2010-02-24 @ 19:12:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback