Det är energikrävande att jobba. Även om man bara sitter och plockar med papper och springer av och an till kopieringsmaskinen hela dagarna. Men det är skönt att vara tillbaka. Jag trivs, även om det är mycket annat folk än ifjol.

Men trött blev jag. När jag kom hem åt jag nudlar och sen somnade jag och vaknade exakt samma tid som jag borde ha befunnit mig hemma hos Jakob på Filippinerna-träff. Då var det bara att hoppa på cykeln, med sånadär fina streck av kudden på kinden.

Och nu, nu är det nog bara sängen som gäller. Det gäller att hålla nån slags dygnsrytm nu om man ska orka jobba heltid i över två månader och dessutom påbörja kandidaten och vara engagerad i ungdomsarbetet och lovsången. Det finns ju så mycket man vill satsa på. Den här hösten kan nog bli en övning i att prioritera.