Mest av allt njuter jag bara av sommaren och av att vara hemma just nu. Det doftar på ett visst sätt här, och det väcker så mycket minnen. Så på samma gång tänker jag otroligt mycket. Mellan varven iallafall. Det är så mycket som kommer upp varenda gång jag kommer hem som man inte tänker på lika ofta i stan. Och mina känslor är så delade på alla sätt och vis. Närpes är hemma men samtidigt har jag inte mitt liv här. Här finns massvis med människor jag älskar men jag kan inte vara här någon längre tid, då tappar jag bara bort mig själv och tappar alla perspektiv. För en kort tid gör det mig otroligt gott att vara hemma men för någon längre tid... nej.

Åh, det finns så mycket som snurrar i ens huvud utan att man ens märker det.

Det är bara det att jag ibland tror jag behöver något helt annat än det jag vet jag egentligen behöver

Och jag vill så int vara en i mängden.

...att jag också behöver andras ögon ibland
andras ord, tid och tankar...

Och jag vill kunna skriva någonting nytt och inte konstant gå tillbaka till gamla ord.

Och ingenting av dethär handlar om någonting särskilt, jag är bara en odefinierbar blandad känsla just nu

Det finns två saker jag är riktigt rädd för. Nej tre.
Det första är att mista någon av alla dom människor som är så otroligt viktiga för mej. Jag är inte rädd för att dö, inte det minsta. Men jag är otroligt rädd för att någon jag älskar ska göra det, och det har kommit alltför nära på sistone.
Det andra är ensamhet. Inte att vara för mig själv, det njuter jag av. Men riktig ensamhet. Att jag inte ska kunna lära mig att släppa människor nära och öppna mig igen. Att vara ensam med alla mina tankar, funderingar, rädslor och drömmar.
Det tredje är mig själv. Den enda som riktigt på riktigt kan förstöra något för mig är jag själv. Allt annat är bara omständigheter, men jag, jag gör valen-hur reagerar jag, vilka vägar väljer jag, och en hurudan person väljer jag att vara?

Hold me Jesus..