Ja had tänkt skriva ett glatt inlägg innehållande en fin låt å berätta om hur inspirerad ja blev av att lyssna på vår gästföreläsare från röda korset idag. Och berätta om helgen som varit. Men det får bli ett senare projekt.

Just nu är det bara sorg. Jag har svårt att förstå. Har nog inte insett att han verkligen varit försvunnen fast det har diskuterats flera gånger om dagen och jag har inte förstått vad det igentligen innebär. Nu har han hittats. Och det kom som ett slag i magen för mej. Och jag förstår det endå inte..
Jag blir så ARG!! Är Närpes extra drabbat eller? dödsfall på dödsfall... självmord och onödiga olyckor.

Det tar sjukt. Och jag kände honom ändå inte så bra. Det som gör mest ont för mej är all den smärta som mina vänner går och bär på nu. Jag gråter för att Tage är borta men mest gråter jag för dem som mist en av sina allra bästa vänner.

Livet är orättvist. Men Gud är god, det tror jag på och det håller jag fast vid. Han är min styrka.

Nu tänker jag gå till CM och handla och sen baka muffins. För att hålla tankarna i styr.